What's the point

Gårdagen var underbar. Idag likaså. Middag med tjejerna på Tsatziki var ett bra avslut på ett toppen-bra sommarlov! Trots det har ångesten redan börjat komma krypandes. Jag orkar inte att tiden går så jävla fort. Seriöst jag är rädd, rädd för tiden som flyter förbi så jävla fort. Alldeles för fort. Och det finns ingenting, verkligen ingenting att göra åt det. Det här året, det här sommarlovet och den här dagen kommer aldrig igen. Hur mycket jag än skulle önska det. Det finns inget sätt jag kan ta mig tillbaka och det skrämmer mig så sjukt mycket. Ja, jag är 17 år och har panik över min ålder. Soft

Imorgon börjar skolan. Hejdå sommarlov, Hej prestationsångest

/ K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0